Avhandling/resultat

Värmländskan, töntig eller trovärdig?

Vi ville alltså söka efter lite tankar och åsikter om värmländskan, hur den uppfattas av oss som talar den och även hur vi tror andra uppfattar den! När det kommer till källor har vi huvudsakligen använt oss av intervjuer och frågeställningar till vänner, bekanta, släktingar och andra människor vi stött på.

Genom de intervjuer vi gjorde fick i vi överlag en väldigt positiv bild av värmländskan. Även om utbredningen av den riktigt breda dialekten ganska tydligt minskar generation för generation, förmodligen (precis som en äldre kvinna vi intervjuade påpekade) till stor del p.g.a. vi ofta har rikssvenska omkring oss ex. i tv och fler och fler unga flyttar ut i landet och präglas inte lika starkt av sin ursprungsdialekt som man kanske gjorde förr. Sedan finns självklart många olika varianter av värmländskan, och den är tydligt bredare på vissa områden ex. Ekshärad och Östmark (som även det nämndes i en intervju), kanske är det främst i norra Värmland som dialekten blir grövre, även hos de unga.
I flera filmer, ex. "Smala Sussie", "Bröllopsfotografen", "Torsk på Tallin"etc. framställs Värmland och de värmländska karaktärerna som typiskt "bonniga" och lite töntiga, men på ett älskvärt sätt. Det är slitna pizzerior, raggarbilar och långsam, bred värmländska. Men karaktärerna är ofta godhjärtade och sköna, om än lite originella(ex. Pölsa i videon vi lagt upp)och vi tror ändå att dessa filmer kan bidra till en positiv bild av oss värmlänningar och vår dialekt. Man blir faktiskt lite stolt när personer utanför länets gränser drar Pölsa-citat!
Så kanske ser resten av Sverige oss som det, lite småtöntiga lantisar som ändå för det mesta vill väl och är glada. Det sägs att värmländskan är en trovärdig dialekt och kanske ligger det nått i det, kanske är det just "bonnigheten" och de glada svängningarna i vårt tal som ger intrycket av att vi väl aldrig skulle kunna lura någon.
De värmlänningar vi talat med var hur som helst alla positivt inställda till sin dialekt, även om någon kanske skulle dra ner på det lite om personen i fråga skulle vara med på tv...
Vi tror att de flesta, oavsett vartifrån de kommer, nog är måna om att bevara sin dialekt. Det är trots allt en del av ens identitet och ursprung och det är alltid kul och charmigt att kunna höra varifrån någon kommer. Värmländskan som är en såpass utstickande och känd dialekt märks tydligt när den talas utanför Värmland. Det är svårt att dölja att man är värmlänning om man är i Stockholm. Värmlänskan är ett tydligt exempel på dialekt och känns igen av många, till stor del p.g.a att det ofta skämtas om värmländskan i media.
Att värmlänskan har påverkats av norskan märks tydligt på flera sätt och nämndes i flera av de intervjuer vi gjorde. Det glada lätet och uppgången i slutet av meningarna är gemensamt med det norska språket. Detta har gjort värmlänskan annorlunda och kanske svår att förstå för andra svenskar, det är inte många som förstår vad Johnny Holm säger i filmklippet nedan i bloggen. Just den grova och svårförstådda värmländskan skrattas det åt runt om i landet. Det är delvis från den grova värmländskan i norra Värmlands den "bonniga" uppfattningen om dialekten kommer.
De festa uppfattar alltså värmlänningar som glada och extra trevliga. Är vi extra trevliga? Eller är det vår "sköna" dialekt som hjälper oss? Det är i alla fall klart att värmländskan uppfattas som både töntig och trovärdig.