Vi har tidigare frågat olika personer i åldrarna upp till tjugo år, men vad tycker då de lite äldre i medelåldern om värmländskan? Har de en annorlunda uppfattning?
Många vuxna som vi frågat tycker att det är en väldigt positiv, lugn och trygg dialekt som ger ett förtroendeingivande intryck. Ord som "skön" och "härlig" dyker ofta upp i deras beskrivningar och visar på att få retar sig på den.
Det kom även fram att dialekten är för många en stor del av arvet och anser det som en viktig del att föra vidare till kommande generationer, så man inte glömmer bort sitt ursprung. Kan det vara så att värmlänningar är lite stolta av sig?
När vi talade med två stycken som inte var ifrån Värmland, tyckte de båda att dialekten är lite käck. De nämnde uttrycket "det löser sig alltid, och om det inte gör det så kvittar det" flera gånger. De påstod att det speglade hela sättet att komminucera på i värmland på ett bra sätt, där man ofta visar bilden av att man är lugn och trygg i sig själv.
Sammanfattningsvis kan man säga att deras åsikter om värmländskan var mycket positiva och något man ska stå upp för och bevara till framtiden. Negativt klingande ord som "bonnig" och "töntig" förekom inte över huvud taget i dessa intervjuer.
/Maja
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar