Så, vad ville vi med bloggen? Vad undrade vi och vad fick vi ut ?
Vi undrade ju först och främst vad värmlänningarna själva tyckte om sin dialekt, vi är ju framförallt de största tyckarna eftersom vi är huvudpersonerna i fråga! Vi frågade mormödrar, farmödrar, farfarar och morfarar och andra åldringa som vi snabbt kunde intervjua, vi frågade dem vad de tyckte om sin dialekt, hur den ändrats och vilka värmländska ord de håller kärast! Resultatet kan ni läsa några inlägg ner och det slog oss hur stolta de äldre folket är över sin bevarade värmländska!
Mellangenerationen frågade vi givetvis och de hade också en väldigt positiv syn på dialekten överlag! Tänk, vi som tror att bankmän och modestilister här i stan skämdes för sitt bonniga intryck! Heja gôrgooa affärsgubbar med bre dialekt!
Till sist frågade vi ungdomarna och här väntade vi motstånd.. Men icke! Deras inställning till dialekten va mycket mer positiv än vad vi trodde! Dock är den nuförtiden väldigt mer influerad av dagens media och utländska influenser och de värsta orden har fallit bort, men i grund och botten finns allt lite Värmlandsblod kvar i oss ynglingar! Hurra för de!
Men allt är inte så enkelt som man tror! Vi kan ju fråga oss själva hur mycket till exempel filmer som "Smala Sussie" och "Bröllopsfotografen" (filmer vi hyllat och dedikerat ett flertal tidigare inlägg till!) har gjort för den positiva utvecklingen för värmländskan och vad vore Värmland utan alla sköna ikoner och karaktärer?
Hittills kan vi alltså konstatera att stoltast över värmländskan är trots allt de äldsta men de yngsta har den sköna värmländska dialekten än inte förlorat och lika ofta som de ibland försöker dölja den vid tex tv-intervjuer lika mycket stoltserar de med dem vid tex telefonförsäljning!
Vi vet inte allt om den än, men lite visare har vi allt blivit!
Tack Vare Värmländskan! Länge Leve Den!
//Victoria
tisdag 9 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar